Första mötet med skolan
Jag var väldigt nervös när jag stod utanför och väntade på att gå in. Och jag har så lätt för att oroa mig i onödan och måla upp ett scenario där jag är beredd på det värsta.
Direkt innanför dörren blev jag mött av skolans specialpedagog och jag blev presenterad för några lärare.
Därefter fick jag komma in i ett mindre rum där det fanns två personer som kommer att ha huvudansvaret för Edvin. Vi satte oss ner och gick igenom några papper, vad träningsklass innebär och mycket frågor från deras sida angående Edvin. Vi pratade om hans styrkor, svagheter, vad som gör honom glad, intressen osv.
Det kändes jättebra faktiskt. Det märktes att dom jobbar med barn som har olika svårigheter för dom ställde "rätt" frågor och det kändes som att jag fick förståelse när jag berättade om Edvin.
Lokalerna kanske inte var dom bästa, men jag fick höra av rektorn i våras att det ska byggas en helt ny byggnad för just särskolan, så det känns bra.
Även planeringen av inskolningen kändes bra. Det kommer helt att anpassas efter Edvin. Och jag tror att det kommer ta lite tid, första tiden kommer gå åt till att bara titta på allt och "känna in" lokalerna.
När jag gick därifrån kände jag hur tårarna började rinna ner för mina kinder. Väl inne i bilen bröt jag ihop.
Vardagen går väldigt bra tycker jag i största allmänhet. Men vid vissa tillfällen känns det extra mycket hur kämpigt det är med allt och hur mycket lättare livet är för/med Edvins småsyskon.
Jag älskar dig Edvin och kommer ALLTID att finnas här och vara din beskyddare i vått och torrt.
